I vårt lilla hörn av världen...

Idag har jag haft den stora förmånen att få besöka Kulturens Hus. Jag gick in genom den nya huvudingången och kikade in i biblioteket där de monterade hyllor för fullt. En trappa upp kikade jag in i stora konsertsalen som var mycket mindre än jag trodde. Endast 1000 personer får plats vilket känns ganska futtigt. Visserligen kanske många av konserterna blir mer stämningsfulla på det viset - men det betyder ju också att många inte får tag på biljetter.

I januari invigs Kulturens Hus och då ska jag dit för att äta, fika, slappa i biblioteket och sist men inte minst: se HELEN SJÖHOLM den 20 januari!

Nedan ett axplock bilder från Kulturens hus, plockat från hemsidan (www.kulturenshus.com). Jag hade själv inte kameran med mig och jag vet inte om det var tillåtet att fota heller för den delen...


Och nu till något annat. Man ska aldrig säga aldrig. Jag trodde i min enfald att Kirunabesöket förra helgen var det sista, men idag sätter vi oss på tåget igen.... tuff tuff.

Det ska bli skönt att åka uppåt. Trodde aldrig att jag skulle säga det, men just nu föredrar jag det snöiga Kiruna istället för regn-och-slaskLuleå.

"Daniels klasskompisar brukade reta honom för hans Levis-jeans. Att han inte hade några lyxiga märkeskläder från Lacoste eller Prada"

Ovan är ett uttrag ur Aftonbladets artikelserie om mobbing. Den handlar om Daniel 15 år, som bor i centrala Stockholm och av (för mig) outgrundliga  anledningar blir mobbad och misshandlad av sina klasskamrater. Läs hela artikeln här: (http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,935852,00.html)

Jag har också blivit mobbad. Inte alls så som Daniel men dock. På min tid var Levisjeans inne. Det var sådana som satt på mobbarna. Själv var jag också en Levisbärare - jag var faktiskt ganska lik alla de andra, i alla fall var det mitt främsta mål: att passa in. Och det gjorde jag, med de flesta. Men vem som helst kan bli mobbad. Helt plötsligt har man fula glasögon, "fel" färg på strumporna eller något annat avvikande.

I mitt fall var det mitt enorma överbett. Men det var nog inte där skon klämde egentligen. Jag var helt enkelt ett för stort hot. Jag umgicks med en tjej som andra tjejer avskydde, var avundsjuka på. Och när de inte kunde hoppa på henne så hoppade de på mig istället. Jag var ett enklare byte. Dessutom var jag ju annorlunda. Jag hade stark vilja, sa alltid vad jag tyckte och stod upp för mig själv. Men allt det där försvann som ett trollslag. Även jag kunde bli nedtryckt ner till skoskaften... ibland kan jag känna mig så fortfarande. All slags mobbing sätter sina spår, såsom fysisk som psykisk.

Jag kommer ihåg när läraren hade fått reda på det. Hon samlade alla tjejer i klassen i ett särskilt rum. Tog fram mig till tavlan. Jag såg på alla de andra som fnissade och viskade framför mig. Sedan sa läraren: Emma känner sig mobbad. Är hon det?

Nu när jag läser Aftonbladets artikelserie ser jag att lärarna är lika dumma i huvudet nu som då. Idag, över 15 år senare har de samma urkorkade metoder. Det är alltid mobboffret som ska särskiljas ur mängden. Med mobbarna händer det ingenting. De är kvar där i sin trygga grupp...

Detta blev ett allvarligt och långt inlägg men jag kände ett behov av att uttrycka mig efter att ha läst artiklarna. Mobbing är något fruktansvärt och alla kan bli offer. Alla kan också bli mobbare, du är en mobbare om du är tyst. Tro mig - jag har varit en sådan också....

Så här ser julgardinerna ut! Det är tre panellängder med s.k. hankar som jag ska ha i mitt köksfönster. Det kommer att bli sååå fint, men jag får inte sätta upp dem än på någon vecka.

Gardinerna är designade av Carina Backman från Gällivare som har skapat en hel massa finfina grejer för hemmet. De säljs i hennes butik Lyckopigan, numera kallad Backmans Bodesign (eller något liknande). Carina Backman är till exempel kvinnan bakom "spöktavlorna" som var populära för några år sedan - tror till och med att sörlänningar har sett dem i butikerna...

Igår kom jag hem från en tredagars-konferens (läs: fest) i världsmetropolen Arvidsjaur. 200 gäster från Kiruna till Malmö var inbjudna för att utbyta erfarenheter, gå på föreläsningar och samkväma i ett snöigt Lappland. Hotellet var sunkigt men det övriga var bra. Vi hade två välkända gästföreläsare som höll oss vakna: Kjell Sundvall och Tina Thörner. Konfrencier var en man som tydligen var känd från bl.a. Släng dig i brunnen - Jonny Sundin - en riktigt lattjo kille som fick oss att skratta dubbelvikta av skämt som "Fjärrvärmeterapeut" och "EAN-allergi". Och jag vet, Ni läsare som inte är i min bransch fattar säkert nada men tro mig, kul var det haha!

Arvidsjaur har gjort ett reportage om oss http://www.arvidsjaur.se/sve/kommun/naringsliv-utveckling/info/ovrigt/SamelandVMdata.asp

Imorgon åker vi till Kiruna. Förhoppningsvis för sista gången innan vi ska förbereda flytten, men det är väl inte spikat ännu....

Idag har jag skickat iväg min pappa på Gällivares stolthet - butiken Lyckopigan. De har halva priset på ett par julgardiner som jag spanat på hur länge som helst och nu ska de bli mina *lycklig*. Jag lovar att blogga om dem efter helgen om det finns någon intresserad?

Nu ska jag återgå till "jobbet".

Först en bild från veckans begivenhet! IKEA HAR ÖPPNAT! "Bara" 13 mil härifrån!!!

Jag har lite mot min vilja blivit engagerad i mobbingprogrammet Idol. Anledningen till detta är att jag är barnsligt förtjust i musikprogram och jag tycker att det är en spänning i tävlingsmomentet (lite av en minimelodifestival varje fredag)! Dock är jag tveksam till juryn och deras ibland korkade uttalanden.

Idag visar det sig att MIN Idol, Lars Winnerbäck, är mycket förgrymmad över denna mobbningsunderhållning - vilket han uttrycker i ett debattinlägg i dagens DN.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=586447&previousRenderType=3

Förra veckan resulterade mobbings-TV att en av de bästa "artisterna", Linda, fick åka hem. För sanningen är den -  Idol är inte bara mobbningsunderhållning. Det är också underhållning där kön har en oerhörd betydelse....




Nu när jag tänker efter så har Lars Winnerbäck nog inte mycket till övers för reality-TV överhuvudtaget...
Stackars den som stänger in sig, hundra dagar utan heder
Stackars dom som lever så
Stackars dom som tittar på
Hur märkligt kan man må

Så sant så sant