I vårt lilla hörn av världen...

Sigge är en vallhund. Det börjar verka så, banne mig!

Vi har varit på helgkurs med Sigges kullsyskon (2 av 3) samt en annan nästan jämngammal kull. Alla var på helt olika nivåer men jag känner att det varit mycket givande, både för mig och Siggemannen. Jag har lärt mig "härma" de andra så det ser tydligen bättre ut nu när jag stångas med fåren, även om jag fortfarande inte förstår ett uns av vad jag gör. Sigge har "tänt" som proffsen kallar det - d.v.s. blivit intresserad av vallning. Och enligt sällskapet är han superduktig. Där på slutet öste de beröm över honom så att matte blev generad och nu börjar vi nästan misstänka att lite av lovorden kan bottna i ett försök att inspirera oss att fortsätta valla, men va' tusan! TACK! :)

Hur som helst så är det ju inte så konsigt att Sigge är en supervallare - han har ju tränat på Kamprads får sedan pytteåren och har han minsann anammat att får ska man inte bita på!!! Det gamla IKEA-fåret är nämligen intakt trots 9 månaders dagligt "snuttande"...

Till veckan väntar 2½-dagars vecka på jobbet och det ska bli så skönt. Ledigheten ska tillbringas med agility, städning(?), premiär i stugan och kanske lite vallning om vi har tur ;)