I vårt lilla hörn av världen...

"Daniels klasskompisar brukade reta honom för hans Levis-jeans. Att han inte hade några lyxiga märkeskläder från Lacoste eller Prada"

Ovan är ett uttrag ur Aftonbladets artikelserie om mobbing. Den handlar om Daniel 15 år, som bor i centrala Stockholm och av (för mig) outgrundliga  anledningar blir mobbad och misshandlad av sina klasskamrater. Läs hela artikeln här: (http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,935852,00.html)

Jag har också blivit mobbad. Inte alls så som Daniel men dock. På min tid var Levisjeans inne. Det var sådana som satt på mobbarna. Själv var jag också en Levisbärare - jag var faktiskt ganska lik alla de andra, i alla fall var det mitt främsta mål: att passa in. Och det gjorde jag, med de flesta. Men vem som helst kan bli mobbad. Helt plötsligt har man fula glasögon, "fel" färg på strumporna eller något annat avvikande.

I mitt fall var det mitt enorma överbett. Men det var nog inte där skon klämde egentligen. Jag var helt enkelt ett för stort hot. Jag umgicks med en tjej som andra tjejer avskydde, var avundsjuka på. Och när de inte kunde hoppa på henne så hoppade de på mig istället. Jag var ett enklare byte. Dessutom var jag ju annorlunda. Jag hade stark vilja, sa alltid vad jag tyckte och stod upp för mig själv. Men allt det där försvann som ett trollslag. Även jag kunde bli nedtryckt ner till skoskaften... ibland kan jag känna mig så fortfarande. All slags mobbing sätter sina spår, såsom fysisk som psykisk.

Jag kommer ihåg när läraren hade fått reda på det. Hon samlade alla tjejer i klassen i ett särskilt rum. Tog fram mig till tavlan. Jag såg på alla de andra som fnissade och viskade framför mig. Sedan sa läraren: Emma känner sig mobbad. Är hon det?

Nu när jag läser Aftonbladets artikelserie ser jag att lärarna är lika dumma i huvudet nu som då. Idag, över 15 år senare har de samma urkorkade metoder. Det är alltid mobboffret som ska särskiljas ur mängden. Med mobbarna händer det ingenting. De är kvar där i sin trygga grupp...

Detta blev ett allvarligt och långt inlägg men jag kände ett behov av att uttrycka mig efter att ha läst artiklarna. Mobbing är något fruktansvärt och alla kan bli offer. Alla kan också bli mobbare, du är en mobbare om du är tyst. Tro mig - jag har varit en sådan också....