Ofattbart...

jag förstår inte.
Att prata om din bortgång känns som att prata om något vardagligt du gjort - typ att "hon har gått ut med hundarna". Du är så levande för mig....

Tack Susanne för de fina orden du skrivit på din hemsida. www.loumils.se klicka på blogg. Tack också för de fina bilderna du skickade - här nere finns en av dem.


Här sitter du och pratar och kontrollerar så att blappen har en godkänd pussnäsa.... jag kan höra dig.

Jag är rädd för att jag ska glömma. Jag vill inte använda min mobiltelefon - snart försvinner du från min samtalslista - har du funnits då?

Kommentarer
Postat av: Anonym

inger kommer alltid..att vara med dej...

2009-06-22 @ 19:56:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0